Zorro föddes 2 maj 2000. Han kom till oss den 9 juli 2000. Zorro åkte till katthimlen kl 08.45 den 22 januari 2021. Vi fick fantastiska 20 år 8 månader och 20 dagar tillsammans. Det känns väldigt tomt och när jag tänker på honom så kommer ofta tårarna. Ingen Zorro som stolt kommer hem och visar sina fångster av tex möss.Ingen Zorro som ligger i hallen eller på garageinfarten och väntar på en när man kommer hem. Ingen Zorro som kom fram och sätter sig vid spaljen efter han har sovit. Ingen Zorro som gosar men mig innan det är dags att sova. Jag älskade min Zorro så mycket och kommer alltid att göra det .
Zorro har varit en fantastisk katt. En mer klok,tillgiven,kärleksfull och busig katt får man leta länge efter. Han har en egen plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha. Zorro är kremerad separat och hans aska skall spridas tillsammans med min när jag är färdig med jordelivet.
I unga år var Zorro väldigt busig.Jag busade ofta med honom och tränade honom för vuxenlivet. Zorro var inte den som kunde slåss nätt med husses hand. HAn gick alltid all in. Ärren på mina händer och armar är Zorros verk. Med bra träning blev Zorro kung på Puckgatan. Även i de sista månaderna i sitt långa liv visade katterna på gatan Zorro respekt. Han hade ett stort revir som han bestämde över. Det sträckte sig upp till ridhuset och i princip längs hela Puckgatan. Det blev en hel del slagsmål med andra katter men Zorro gick alltid segrande ur dom. Endast vid ett par gånger fick jag plåstra om honom då han fått små sår på öronen..En av Zorros kombatanter, katten Morgan , har nu efter 5 veckor vågat sig in på vår tomt. Zorro har ju inte markerat sitt revir så hans doft är nu för alltid borta. Zorro blev en utmärkt jägare och fångade mycket möss och även råttor. . Ofta åt han upp det mesta på mössen men lämnade oftast svansen..Zorro var en livsnjutare av stora mått. Torrmat åt han nästan inte alls. Favoritmat var kokt torsk, rå nötfärs, strimlad lövbiff, vispgrädde, och vaniljglass. Jodå han fick våtmat för det mesta . Han åt inga räkor men gröna oliver och majs gillade han.
Zorro älskade att klättra i träd när han var ung.
På fönsterblecket till köksfönstret låg han ofta och höll koll över reviret. Lika fantastiskt att se honom ta sig upp där. Först ett skutt upp på betongstolpen som är ca 12×12 cm. Sen ett jätteskutt från stolpen upp på fönsterblecket. Sista dagen han levde lyfte jag upp honom på fönsterblecket för han skulle få sitta och spana där en sista gång (kortet till höger nedan). När jag ser denna bilden förstår jag varför jag var tvungen att ta beslutet att låta Zorro flyga till katthimlen. Såret som han hade på högra kinden vill inte läka riktigt .Jag fick tvätta det ofta. Trodde först att det kom efter ett fästingbett men efter att ha pratat med veterinären så var det mest troliga att det var cancer. Hade precis tvättat av hans nos och kind så han ser blöt ut. Man ser hur åldern tärt på honom. Långt ifrån den ståtliga katt han är på bilderna till vänster.
När han vilade ute och det var varmt låg han gärna under jasminbusken på framsidan eller under tujan på baksidan. Den högra bilden visar verkligen vilken livsnjutare han var.
På jularna gillade han att dricka vattnen ur julgransfoten. Att ligga och vakta julklapparna var också kul.
Zorro behövde bara besöka djursjukhuset i Hässlehom (kastrering) och Helsingborg den 25/6 2007 då han hade fått urinvägsinfektion. Då var det illa med honom. Han blev inlagd och fick vätska och antibiotika. Febern släppte rätt snart men han ville inte äta och kissa själv.Husse besökte honom efter 2 dagar och jag hade med oliver. Zorro skällde ut mig precis som om han var förbannad för att jag lämnat honom där. Sen plockade jag fram oliverna och han började äta. På eftermiddagen ringde jag sjukhuset och fick besked att han börjat äta och kissa själv så han blev utskriven. En så härlig känsla att få med honom hem igen.
Sidan under uppdatering!!!